linnégatan

 Linnégatan går från Linnéplatsen i söder till Järntorget i norr, totalt en sträcka på 980 meter. Linnégatan, döpt efter Carl von Linné såklart, fick sitt namn 1882. Tidigare namn var "Nya gatan” eller ”Avenyen från Jerntorget till Slottsskogen”. Från 1870 till 1882 hette gatan mellan Järntorget och Tredje Långgatan till en början Första Tvärgatan (för er som giller gatuadresshistoria, så hette Plantagegatan ”Femte Långgatan, vilket var passande eftersom parallellgatorna heter Första, Andra, Tredje och Fjärde Långgatan!). Namnet Plantagegatan får det först 1883. Värt att notera är att husen är ovanligt höga på Linnégatan för att vara i Göteborg. Husen är från tidigt 1900-tal, några sent 1800-tal och ett gäng med hus från 1980-tal (de gamla husen är rivna p.ga sättningar i leran om vi förstått saken rätt). Spår av det gamla kan man se genom att där det idag är uteserveringar, var en gång förträdgårdar (en del små trädgårdar kan man se än idag). 1875 byggs det första stenhuset (Viktoriaskolan, idag Hagabion). Under årens lopp, har totalt ca 20 hus rivits och ersatts med nya och det gäller främst Linnégatan.

Före Linnégatan byggdes, rann en bäck från Änggårdsbergen via Fågeldammen i Slottsskogen, via Linnègatan (som inte fanns då) och ut i Pusterviken. Bäcken hette Djupedalsbäcken (eller Ryssbäcken, Frigångsbäcken eller Råttebäcken. Namnet Ryssbäcken är från 1624). Har ni joggat någon gång från Linnéplatsen mot Järntorget och tyckt det gått ovanlig bra? Och sedan trögt på vägen tillbaks? Tro’ ja’ de’, det är nämligen en höjdskillnad på 12 meter! Förr i tiden kallades sänkan för Djupedalen (och det finns såklart en gata i stadsdelen som heter Djupedalsgatan där den utmärkta restaurangen "Hos Pelle" ligger). Djupedalen var från början landet med små kullar och ängar och på kullarna fanns små kåksamhällen. Här låg tidigare en fastighet som hette Djupedalen (i nuvarande stadsdelen Kommendantsängen, nedanför Skansen Krona). Djupedalsbäcken går numera under gatan i kulverterade gångar och rinner ut i älven. Läste någonstan att när de började bygga kulverten i slutet av 1800-talet, kilade barn ned och sprang under Linnègatan! I Göteborgs-Posten 18 juli 1879 stod det att läsa: ” Arbetet med bäckens uttappning och den förstnämnda kulvertens byggande är sedan någon tid nu i full gång. Från Järntorget skall framdeles en större allégata dragas inom en del av det område kulverten kommer att upptaga ut till Slottsskogsparken”.
Linnégatan blev ett flott projekt och gatans utseende inspirerades av boulevardens utseende med trädkantade trottoarer, ridbana (ridbanan gick ända bort till Heden) och en bred körbana. 1895 var Linnégatan bebyggd fram till Plantagegatan. 1900 anläggs cykelbanor och samtidigt går den första spårvagnen från Slottskogen till Järntorget och hållplatserna är än idag de samma: Linnéplatsen, Olivedalsgatan, Prinsgatan och Järntorget.
 Under 1920-talet är det mer eller mindre helt bebyggt och 1924 smyckas gatan med elektrisk gatubelysning. Vi och många andra tycker att Linnégatan är en mycket stilig gata med vackra höga hus. En Herr Fredberg tyckte dock 1919 något helt annat: "På ritningarna offrade man (byggmästarna) endast en spottstyver och därför blev hela denna stadsdel så smaklös i arkitektoniskt avseende som den är. Ett litet torn där, några krumelurer här, allt i cement eller plåt, voro gudi nog".
Värt att veta är att grunden i Linnéstan inte är den bästa, husen pålade förr i tiden rätt ned i leran och i början ska ett hus på Nordhemsgatan t.o.m. glidit ned från berget!