JÄRNTORGET

Bazaren på Järntorget, bilden tillhör Göteborgs Stadsmuseum Bazaren på Järntorget, bilden tillhör Göteborgs Stadsmuseum

Dåtid
Järntorget (eller ”Jerntorget” fram till en dryga hundra år sedan eller som en och annan lustigkurre kallar det för, ”Iron Square”…) ligger i ena änden av Linnégatan, den norra för att vara mer precis. Skulle ni av någon outgrundlig anledning tröttna på Linné, kan ni svänga av till Haga här och det är också nära till Kungsgatan. Längtar ni efter en obruten horisont, har ni bara 24 minuter med spårvagn till Saltholmen (ni vet vad ”urinvånarena” på öarna kallar oss göteborgare för? Tvåkupongare! Fråga någon som bott länge i Göteborg, om ni inte vet vad det är…). Nåväl, här är en knutpunkt för kollektivtrafik och det är gott om bussar och spårvagnar kors och tvärs. Här har ni pubar, teater, musik, dans m.m. I mitten av torget finns en vacker fontän. På andra sidan, utanför Folkets Hus, finns det roliga studsmattor och plastgräs.
Järntorget fick sitt namn 1867 efter Nya Järnvågen som var en del av verksamheten nere i hamnen. Andra namn har varit Masthuggstullen, Möbeltorget, Trätorget och Bierhalleplatsen.
Idag kan det kanske kännas konstigt att torget en gång hetat ”Bierhalleplatsen” (får en att tänka på München…)
 
Mellan åren 1785 och 1892 fanns det en järnvåg här där allt järn vägdes. Själva byggnaderna där man hanterade järnet, låg däremot nere i Pustervikshamnen. Kul att veta är när statyn Johanna i Brunnsparken skulle renoveras, hittade man murarna till det hus där vågen på Järntorget stått tidigare.  Om vi backar ännu längre bak i tiden, innan Järntorget blev torg, så var här en stor öppen plats. Flera vägar möttes här; Masthuggsvägen, Smala Vägen, Breda Vägen (numera "Långgatorna"), Landsvägsgatan och Nya Allén men i övrigt var det en ”skruttig” plats. Man kan på gamla kartor se hur Djupedalsbäcken rinner längst nuvarande Linnégatan (bäcken finns kvar! Rinner genom kulvertar under gatan) och mynnar ut i Pusterviken, nära Järntorget.

I mitten av 1850-talet fick Järntorget heta Bierhalleplatsen, efter den ölservering som låg här. Här kunde man få smaka på tysk öl, bryggt av en Johan Albrecht Pripp (precis, Pripps Bryggeriers grundare). Järntorget kallades av allmänheten även för Möbeltorget eller Trätorget. Mellan åren 1876-1902 (då handeln flyttades till Drottningtorget) sålde man på Järntorget möbler och snickerier, b.la kunde man köpa möbler av de kända Lindomesnickarna (på Mölndal Stadsmuseum finns en väldigt fin permanent utställning om Lindomestolarna, gå och se den!).
Känner du någon riktigt, riktigt gammal göteborgare, så kan du höra dem säga att de ska till ”Bazarerna” istället för till Järntorget. Järntorgsbazarerna låg framför dagens Folkets Hus och här fanns både en begravningsbyrå, bilskola, skjortbod och raksalong. De byggdes 1884 men tyvärr brann dem ned 1935 (därav namnet idag ”Brända Tomten”).
De två små husen på Järntorget uppfördes 1924 i s.k 20-talsklassicisktiskt stil och arkitekten hette Hugo Jahnke. Idag är det kiosk och grill här. På 1920-talet gick spårvagnen ”Långedragslinjen” härifrån ända ut till havet.

Bilden tillhör Folkets Hus Bilden tillhör Folkets Hus

Värt att veta
Järntorget har sedan länge varit centrum för arbetarrörelsen i Göteborg. På 1 maj kan man se mäktiga tåg starta härifrån och oavsett politisk åsikt, är det vackert och imponerande att se så många röda flaggor vaja för vinden. Dan Andersson (författare och poet) finns som byst här (skulptör Britt-Marie Jern). 1866 bildades Göteborgs Arbetareförening för stadens arbetare och 1874 flyttade dem in i ett pampigt hus (arkitekt Victor von Gegerfeldt)som låg på den östra delen av Järntorget. Från 1908 blir huset ”Folkets Hus”. Senare på 1940-talet flyttar verksamheten till det hus där det finns kvar än idag (norra Järntorget, arkitekt Nils Einar Eriksson). 1955 rivs detta fantastiskt vackra hus och ett nytt (fult) byggs (Järntorget 9).
Nuvarande Folkets Hus invigdes av Tage Erlander 1952. Från 1986 är platsen framför, omdöpt till ”Olof Palmes plats”.
I huset finns, på den östra sidan, biograf Draken där det är Filmfestival varje år i januari/februari. Här ligger också Dansforum där man kan träna balett, jazz, street och modernt.
Under Draken låg förut en känd dans – och konsertlokal som hette ”Vågen” (Nationalteatern  sjunger om Vågen på skivan ”Livet är en fest”). Framför Folkets Hus finns fyra skulpturer; en av Hjalmar Branting (statsminister 1920 men också festprisse och fängelskund p.ga hädelse), Charles Lindley (politiker i Stockholm i början av 1900-talet och gift med feministen Elin Johnson),  två skulpturgrupper, varav den större skildrar brödupproret 1917 i Göteborgs arbetarstadsdelar (40.000 personer protesterade mot matbristen) och den mindre skulpturen är till minne av järnbärarna.
På Järntorget finns ett riktigt vackert hus, arkitekt Louis Enders jugendhus (numera är Burger King placerat i bottenvåningen…). Samme arkitekt har ritat flera vackra hus i Göteborg; Odd Fellow på Vasagatan, bostadshuset på Föreningsgatan 2 och det stora landshövdingehuset på Karl Johansgatan). På hörnet Järntorget/Landsvägsgatan låg förr i tiden en kul bar som hette ”Tullen”.

Nutid
Ni som kom till Göteborg efter år 2000, för er kan det vara värt och veta att året före bygger man om den dåvarande bilrondellen till torg. Järntorgsbrunnen (det formella namnet är ”De fem världsdelarna”, från 1927) är jättefin. De fem kvinnofigurerna i brons (nakna, varför?) representerar de fem världsdelarna; Europa (hon kollar frisyren i en spegel), Asien (sitter i lotusställning, det gör nämligen alla kvinnor i Asien ), Afrika (hon bär vatten), Amerika (sitter i en jättekonstig ställning) och slutligen Australien (hon sitter  i en ännu mer konstigare ställning). Ett skepp överst på brunnskaret seglar över fem strömmar som ska symbolisera de fem världshaven. Eftersom konstverket ska påminna oss om järnvågen, så finns det runt brunnskaret avbildningar av trettio stämplar från de järnbruk som skeppade sina produkter över Göteborg. Inga nakna järnbärare här inte ;-)

Framtid